För ett år sedan....
Sitter här och går igenom lite gamla fotografier och ramlar över bilderna från vårt bröllop. Vilken fantastisk dag även om det var svinkallt och vi tvingades flytta vårt trädgårdsbröllop in i garaget. Vi hade glädjen att få fira dagen med 63 av våra närmaste släktingar och vänner. Ingen visst när de kom att det var ett bröllop på gång så gästerna har tänkt på att klä sig varmt inför en festlig kväll fylld med mat, vin, sång och dans. Maten servereras i form av paj och sallad, vinet och ölen serveras i plastmuggar och sen träder vi in genom garageporten till tonerna av något anskrämligt som vår trubatur har satt på. Där hade vi inga förhållningsorder utan bad bara honom att sätta på något pampigt för att bryta av mot den musik som han spelar.
Flera personer däribland min egen svärmor börjar teckna och hojta åt oss att vi måste få trubaduren att byta bort den där musiken som spelas. Att vi går sida vid sida fram mellan borden med en vigselförrättare framför och där jag dessutom håller i ett litet blomsterarrangemang, det går de flesta förbi totalt då musiken upptog de flestas tankar.
När vi stått längst in i ca 3 minuter och väntar på att alla ska återgå till sina platser börjar de som inte tidigare förstått något att fatta galoppen och jag ser flera personer som högt och ljudligt nu svär och bannar sin dåliga fattningsförmåga. Min mans farmor blir rörd till tårar, hon som annars är en ganska hårdkokt liten dam.
Efter ca 10 minuter har jag då återigen knutit hymnens band och blivit fru Boström, och återigen under kyliga väderförhållanden.
