Livfullt

Här är en bild jag hittade på mitt gamla tjejgäng. Kollaget är från när hon längst ned fyllde 25 eller 30 tror jag. Det är i alla fall vi som festade och roades oss när jag träffade min man. För er som läst inlägget om kärlek vid första ögonkastet.

Hon i vit kavaj är min mans kusin Jeanette, hon i svart kavaj är Viveka som också var intresserad av Patrik.

Vilket lite triangeldrama. Tur att det aldrig blev riktig rivalitet eller ovänskap av det hela. Vi är fortfarande vänner.

Sitter och tänker tillbaka på då jag och min man träffades första gången. Första gången som vi är medveten om i alla fall.
Jag var singel igen efter 9 år och 7 års äktenskap med Erik. Sviken och bedragen gav jag mig ut i nöjesnatten och svalde allt och alla med hull och hår. Jag roade mig och lärde känna många roliga människor. Men så efter två månader i min egen lägenhet och massor av spontanfester så planerades det in en tjejfest med det gamla gänget från gymnasie tiden. Vi träffades en lördag i slutet av juli 2002 och festade loss ordentligt. En av tjejerna -Viveka, avslöjade att hon var intresserad av Jeanettes kusin så vi beslöt att agera cupid. Kusinen ringdes upp på sin semesterresa på Kreta och bjöds in till en tjejfest. Han tackade ja.

En till fest fredagen därpå, tror det var 2 augusti 2002, planerades in och vin, dipp osv inhandlades igen. Tjejerna anlände en efter en och eftersom kusinen landade på flygplatsen den eftermiddagen så var Jeanette och kusinen lite sena. Alla var jätte spända för skulle vi lyckadas sammanföra Viveka och kusinen? För tillfället träffade jag just då två killar samtidigt, en från orten och en från Dalarna. Lade just på efter ett samtal till Dalarna när första gästerna kommer.

Det ringde på dörren och jag gick och öppnade....jag har aldrig i mitt liv varit blyg men jag blev totalt mållös. Jag kunde knappt hälsa dom välkommen. Killen som stod där ute...wow!!!

Festen drog igång och vi hade roligt, pratade och gör sånt som man gör på fester. Vid ett tillfälle så pratade jag med Jeanette och sa att jag ville ha hennes kusin för mig själv. Jag ville inte alls att Viveka skulle få honom. Hon sa -kör på! Hon trodde nämligen inte att hon, min konkurrent var hans stil.

Men konkurrensen var stenhård. Så fort jag stod och pratade med kusinen som jag nu fått veta hette Patrik, så dök Viveka upp. Jag ville inte vara taskig så jag drog mig undan varje gång hon kom.

Hur kvällen sen löpte minns jag inte riktigt men hur det var så var det mitt i natten och jag, Patrik och Viveka var de sista kvar hemma hos mig. Tillslut tackade Viveka för sig och cyklade hemåt.

Patrik frågade om vi kunde åka och sova i hans lägenhet för han hade inte varit hemma på en vecka. Det var ok för mig, vi beställde en taxi, släckte och låste och åkte iväg hem till honom. På vägen i taxin så ringer hans mobil. Det är Viveka som vill kolla vart han är, han svara bara att han sitter i taxin. Hon blir glad och lägger på. Att jag satt med fick hon inte veta då, men någon vecka senare visste hon säkert det då vi blev ett par den natten.

Det konstiga är att jag inte minns att vi flörtade eller stötte på varandra något utan det måste ha varit en sån dragningskraft att antingen drabbades vi av minnesförlust eller så blev det så naturligt att vi inte behövde flörta. Behöver kanske inte tillägga att de andra killarna upphörde att existera i min värld i samma sekund som jag öppnade dörren och såg Patrik, min Patrik.

Tre månader senare var min lägenhet uppsagd, fyra månader senare visade det sig att jag var gravid och ett år efter att vi träffats föddes vår dotter Gisela. Vi gifte oss 2007-07-07 och för tre månader sedan föddes vår son, Petter.

När allt känns rätt så måste man ta tillfället i akt. Oroa sig kan man göra sen!