Livfullt

Återigen sitter jag uppe fast jag borde sova. Men när jag är hemma hos mamma och pappa vill jag inte gärna gå och lägga mig före mamma. Om hon skulle vilja säga något och så har jag lagt mig då missar jag ju det och det kan ju vara viktigt. Känns löjligt att jag känner så speciellt eftersom jag är nästan 40 år men jag känner mig inte som en 40 åring utan jag känner mig som en 26 åring ungefär. Tror att tiden stannade då och sen blev jag äldre fysiskt och så men inte mentalt.

Jag är en mammaholic -en person som är beroende av sin mamma. Nu låter det ju som jag inte kan leva mer än 3 meter från henne, men så är det inte. Vi bor ca 8 mil från varandra och vi har båda barn i tonåren. Vi lever idag liknande liv men mer som vänner än som förälder-barn eftersom jag väntade mitt första barn som 20-åring och min mamma väntade sitt tredje barn samtidigt.

Jag saknar henne bara ibland. Jag älskar verkligen mina föräldrar och är lycklig som har dom.